Dricker öl i min ensamhet. Jag väntar på Pat, vi ska gå på fredag den trettonde.
Jag undrar vad folk tänker på när dom fryser och är på väg hem i snöstormen. Jag vet ju vad jag tänker på. Jag undar om nån någonsin tänker på mig. Eller om vissa kanske tänker på deras barn. Och vissa kanske tänker på mina systrar eller min mamma eller milto. Då känns det som man finns i en större utsträckning än vad man vet om.
Idag var en bra dag på jobbet. Robin och Martin tvingade mig och spela teater för dom. Jag skulle spela våran överchef från london som slår sina barn och går på koks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar