Jag åt på mongolian bbq med mamma igår. Hon tittade på mig i ögonen upp och ner, fram och tillbaka, jättelänge, sen förklarade hon för mig vad jag ska göra åt alla mina problem. Och det är inte som att jag har berättat om något endaste problem. Allt jag har sagt är "äh jag är lite ledsen typ" som ett tonårsoffer. Och det är inte heller som att jag sitter och ba "lätt att säga mamma, alla känner olika". Jag sitter i chock för att hon har så rätt varendaste jävla gång, alltid. Jag tror hon har en hjärnsmurfskompis som bor bakom mina ögon som hon pratar med ibland och som delar med sig av info.
Nu ska jag gå till jobbetijobbet va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar