Ring och säg förlåt, kramas och gråt, håll dina barn i handen.
Får ibland en så jävla stark känsla att allt som gör mig glad inte finns på riktigt. Vad är på riktigt? Jag är så jävla förvirrad hela tiden... Jag frågade milto fem gånger vad han skulle göra idag, han skulle åka hem till sin mamma och hämta post, sen när han kom hem så frågade jag var han hade varit. Hur stört är det? Jag vill göra sånt som vuxna gör. Jag vill slösa brot mitt liv på dumheter. Jag vill göra musik som man gråter till. Nothing makes sense in my life anymore.
Det kanske tar emot men vi hör ihop och inget kan ändra på det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar